Sedan två veckor tillbaka är jag Norrköpingsbo. Har varit ett par hektiska veckor, inte minst p.g.a. att lägenheten var i ett så jävla dåligt skick. Nu börjar den ordna upp sig, hall och sovrum är tapetserade, köksluckorna är på plats och imorgon kommer mina föräldrar upp för att hjälpa mig att tapetsera kök och vardagsrum. Tror det kommer bli riktigt schysst.
Får alltmer distans till min utlandsresa och "honom". Men varje gång han hör av sig så faller jag tillbaka.. Fast det är okej. Jag kan hantera det eftersom jag vet att det går över. Fasligt jobbigt när det väl händer men hey, that's life.. Om det inte var för att han är så jävla snygg så hade allt varit så mycket lättare.. JA det är ytligt men inte desto mindre sant för det!
Tacksam över att det händer en del i livet nu. Har stått på paus alldeles för länge!
Om man skulle ta och sova nu kanske.. Eller ja... Försöka snarare. Jag flyttade nämligen in i trappuppgången from hell.. Men det är nog till min fördel = Majas jamande är knappt hörbart i förhållande till grannarnas musik...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Blir glad..Du klarar det svåra, med att hantera situtionen..Kram
Skicka en kommentar