Dag 1 utan kolhydrater

Oh my god. Jag visste inte att jag var så beroende av kolhydrater som jag faktiskt var.. Hjärnan skriker efter energi. Snabb energi. Vanligast är väl att man märker av omställningen efter först några dagar men för min del slog det till direkt. Snurrig på jobbet, glömsk, trött. Men samtidigt inser jag vilket skräp kolhydraterna är. Efter bara en dag. För jag mår betydligt bättre i kroppen.

LCHF går emot mina principer och jag fick brottas med dessa under inhandlingsrundan ikväll - vispgrädde, fet creme fraiche, avokado, gräddost, bregott. Jag har levt på i princip enbart kolhydrater. Och grönsaker. Plötsligt ska jag äta mängder med kött, inga kolhydrater och inget socker. För en f.d. vegetarian med extrema choklad-cravings är det fanimej en utmaning.

Började dagen med äggröra (med grädde) och bacon. Lunch blev sallad med mozzarella, fetaost, kronärtskocka indränkt i olja, kyckling och ägg. Under tiden jag lagade middag kom suget och då blev det gurkstavar inlindade i ost, smör och skinka. Middag blev blomkålsmos (med grädde och smör, ofcourse) med stekt falukorv och coleslaw. Och jag blev så mätt att jag inte ens åt upp hälften. Kvällsgodis blev en kopp te. Med vispgrädde. Jag börjar redan tröttna på vispgrädde...

Jag har väldigt, väldigt, VÄLDIGT svårt att tro att detta kommer medföra viktNEDgång men enligt källor så är det precis det som kommer ske. Jag återkommer med veckoresultatet på måndag.

Första dagen avklarad!

Idag var jag och tittade på nya lyan som jag flyttar till 1 februari. Mitt i city!!! Det var en trevlig upplevelse för det var längesen jag sist flyttade till en som var i så bra skick... Den luktade inte ens rök och bara det gjorde min dag! Väggarna var redan målade i vitt, vilket jag verkligen velat ha under lång tid. :) Jag kommer få nästan 10 kvm mer och en dubbelt så stor balkong (sisådär 7*1,5 m) men framförallt kommer jag för första gången i mitt liv bo riktigt centralt... Hyran ligger på lite mer, men den är helt okej.

Nu jävlar känns det som att det vänder. I see the light!

Födelsedagsfest och livet leker igen...

Igår var det ääääääntligen dags för lite party igen! En liten födelsedagsfest. Städa, städa hela dagen men det var det värt. Jag hade hur kul som helst och jag hoppas att sällskapet tyckte detsamma. Både en kompis och lillsyrran kom hit heeela vägen från Göteborg. Stackars syrran var inte här förrän 20 på kvällen och åkte vid 15 idag. Alldeles för kort tid. :( It sucks to be so far away!
Efter dans, introlek, skratt, paketöppning, sång (inkl. födelsedagssång) påhälsning av idiotgrannen och allmänt socialiserande så drog ungefär hälften till Harrys för vidare dans. Till min glädje var Harrys bättre än vanligt! (om man bortser från att Lotta blev bestulen på sin mobil) :( Jag mötte även någon jag inte vet om jag egentligen ville möta. Tudelad.

Idag sov jag och syrran tills klockan blev sisådär 13 (till vårt försvar så städade vi när vi kom hem, 4:00), vilket innebar att vi slapp känna oss alltför bakis. På kvällen blev det tacohäng med Zarah och till sällskap hade vi min inspirationsfilm "Cocktail".

Sammanfattningsvis: en jävligt bra helg.

TACK ALLA FINA! Ingen nämnd, ingen glömd. :)

Livet blir så mycket enklare när det är roligt.

Hipp hurra för mig idag...

Igårkväll ringde det på dörren. Tittade i titthålet, en granne? Vad nu? Men det visade sig vara mamna som inte alls skulle kommit upp till Norrköping förrän idag. Surpriiiiiise. :)

Nu är vi på väg till Stockholm. Ikväll blir det En dag på bio och imorgon musikal - Romeo och Julia - med bl.a. Måns Zelmerlöv. Mums mums.
Shopping blir det......kanske.....garanterat.....

1 år äldre. Närmre 30 än 20. Är det något att fira...... ;) Inte fan känner jag mig klokare idag. Kanske nästa år...

Det känns inte som det ska..

Imorgon är det min födelsedag. Inte så märkvärdigt, jag blir ju "bara" 26 år. Men det känns inget vidare. Förra året var jag också ensam men inte alls på det sätt som jag är nu. Och trots att mamma och jag åker till sthlm imorgon så känns det konstigt inom mig.

Jag vill inte må såhär och samtidigt fylla år. Det äter upp mig inifrån. Känner mig som ett barn som inte får sin vilja igenom och får panikutbrott av att inse detta. Vill inte, vill inte.

Vill så mycket mer.

Och snart är det jul. Denna jul har jag verkligen sett fram emot, till skillnad från förra året, men det kanske blir så att jag sitter ensam på julafton och inte kan vara med min familj förrän juldagen. En något stressande känsla med tanke på hur mycket julen betyder för mig. Men så har jag också valt att arbeta inom handeln, 16 mil bort.

JA livet suger för tillfället. Jag saknar både den ena och den andre, eller så spelar hjärnan mig ett spratt.

Ibland tänker jag att jag behöver ett 7-16 jobb.
Ibland tänker jag att jag borde flytta. Igen. Vart vet jag inte.

Men oftast tänker jag bara att det kommer gå över... Och så skjuter jag upp ångesten lite till.