Ensamheten gör sig påmind..

Sen kväll i Norrköping. Uttråkad. Och när tristessen är ett faktum så slutar det alltid med att jag granskar min livssituation... Känner inte att jag hör hemma någonstans.. Inte i Jönköping, inte i Linköping, inte i Norrköping. Så... Var är det tänkt att jag ska vara? Här har jag jobb, arbetskamrater, vänner. I Linköping alla minnen, några få vänner. I Jönköping familj, släkt och några vänner. I Göteborg syrran. Ingenstans hör jag hemma. Jag saknar staden Linköping, jag saknar mamma, jag saknar pappa och jag saknar min syster. Åh, vad jag önskar att möjligheten att träffa henne oftare fanns. Blir låg av att inte längre ha en nära kontakt till familjen. Men jag vill heller inte flytta tillbaka.. Förstår ni dilemmat? Frustrerande så in i helvete.