Över 70 dagar har passerat..

Och jag kan fortfarande inte glömma...
Varför..
Varför måste det vara så komplicerat.
Utan att tveka, utan att blinka, skulle jag ge en ny chans... Backa bandet. Börja om...
Men det är idiotiskt, så idiotiskt att ens tänka tanken.
Kan inte styra över mig själv..
Hur lägger man någon som gjort så stort intryck bakom sig och går vidare, utan att se sig om?
Jag vänder mig om hela tiden.. Och varje gång hugger det till i hjärtat...
Ingen där.
Tänk att få hitta hem hos någon.