Det är inte riktigt som det ska...

Korten på bordet - innerst inne mår jag inget vidare.

Det finns egentligen ingen anledning till att inte må bra eftersom jag för första gången i mitt vuxna liv har det precis som jag vill ha det.

Fast jobb.

Bästa arbetsplatsen.

Ett nytt hem i stan där jag kommer bli kvar.

Vänner.

Varför fortsätter jag att leta efter sätt att straffa mig själv?

Jag har funderat mycket på det.

Under hela mitt liv har det alltid varit något som inte varit bra.

Det började med mobbing.

Fortsatte med andra incidenter.

Beroenden.

Resulterade i djupa och långdragna depressioner. Medicinering. Terapi.

Ville inte leva, ville inte dö. Ville leva, ville dö. Gång på gång. År ut, år in..

Fastnade alldeles för länge i en relation som stal all min glädje och energi. Energi som aldrig kom tillbaka. Och när den relationen tillslut var avslutad så dök det hela tiden upp nya sätt att misshandla mig med. Och jag tog varenda chans jag fick för att skada min egen syn på mig själv.

Men nu finns det inget sånt omkring mig.

Därför letar jag.

Och den som söker finner.

Det här med att morgondagen är en ny dag börjar kännas lite som parodi. I min värld är alla dagar nya dagar...

Reboot over and over and over and over......