Hopplöst.

Det blir verkligen inte bättre.
Snarare tvärtom.

Låter känslorna stanna kvar på insidan.
De blir övermäktiga.
Tar sig ut på destruktiva sätt.

Jag har kommit så långt att jag förstår att jag behöver hjälp.
Är däremot inte redo att söka den ännu..

Sitter med ångest. Över allt och ingenting.
Ingen aning om vad som utlöste den. Trötthet?
Jag borde sova. Det är party imorgon..
Alkohol borde inte nyttjas av mig som läget är nu.
Men det är ju fest. En kul sådan.
Måste gå. Måste vara social. Måste komma bort från mig själv.
Tysta tankarna.
Det är så jag gör.
Jag tystar tankarna. Tills det inte går längre. Och då blir det sådana här nätter.
Ångestfyllda.

Klockan är 2. Datorbatteriet är snart slut.
Dags att masa sig till sängen.
Morgondagen blir en bra dag.
Det har jag bestämt.
Och då blir det så.