Precis som jag trodde.

Citerar mig själv från i förrgår:


"Jag borde sova. Det är party imorgon..
Alkohol borde inte nyttjas av mig som läget är nu.
Men det är ju fest. En kul sådan.
Måste gå. Måste vara social. Måste komma bort från mig själv.
Tysta tankarna.
Det är så jag gör."


Med facit i hand borde jag lyssnat på mig själv när jag tänkte de raderna.
För nog blev det urspårning.
Och jag tystade tankarna. Med way too much alkohol.
2 drinkar, 2 öl.
2 flaskor vin.

Det var verkligen en kul fest och jag hade skitkul. Tills klockan blev dags-att-dra-sig-iväg.
Urflipp över en skitsak och så kom den fruktansvärda ångesten som ett brev på posten - dessvärre förstärkt av alkohol.
Och jag föll igen.

Nu är jag så trött på det här. Att ständigt dras ner i kaoset. Trött på förmaningar om vad jag ska och inte ska göra. Det spelar ingen roll vad andra säger, jag har inte förmågan att bli stärkt av råd längre.

Står ensam.
ÄR ensam.
Det är lördag idag. Jag hatar det.
Gick och jobbade några timmar, med ångesten från helvetet.
Och så fort jag slutat var jag återigen ensam.

Jag orkar inte det här. Att låtsas som att jag är okej när jag egentligen är så panikslagen att jag bara vill klösa ur mig själv från min egen kropp. Kan inte förklara det på annat sätt.

Så trött.